Posts Tagged vecka 38

Förvärkar

söndag, februari 6th, 2011

Igår struntade vi i Melodifestivalen (jag ska bara se den stora finalen) och tittade istället på Gudar och människor (se den!). Under filmen var pyret extra aktiv och sedan började jag få sammandragningar. Det är varken konstigt eller nytt, men efter varje sammandragning så fick jag sådan där molande mensvärk. Det fortsatte till över midnatt och jag somnade först efter kl. 01. När jag vaknade i morse var magen öm och jag märkte att livmodern var trött efter sitt gympapass. Spännande!

Rutinbesök på Hjärtat

lördag, februari 5th, 2011

I torsdags hade jag gått 37 hela veckor + 2 dagar, vilket innebär att jag är i v. 38. Det var dags för besök hos barnmorskan igen. Mina värden är fortsatt stabila och det känns himla skönt. Magen hade inte vuxit mer än 1,5 cm sedan sist och var nu 32,5 cm. Barnmorskan uppskattade att min bebis skulle väga ca 3000 – 3600 g när den kommer ut.

Jag fick väga mig också, och har nu gått upp 12 kg sedan inskrivningen. Det är helt normalt, men siffran det landar på känns lite läskigt hög. Jag märker att jag har börjat samla på mig vatten också, för händer och fötter är lite extra svullna. Är glad att jag har ringarna runt halsen och inte på fingret.

Vi sammanfattade graviditeten och jag sa att den varit bra och mysig, trots att jag ibland har vansinnigt ont. Sedan frågade hon hur jag tänker kring förlossningen och kring amning. Sådant kan man omöjligt veta innan man varit med om det, men jag sa att jag försöker ha en öppen inställning. Det kan bli akut kejsarsnitt lika väl som jag kan fixa det med bara lustgas. Jag har bestämt mig för att lita på att kroppen vet vad den gör.

I övrigt har jag nog blivit den stereotypa gravida kvinnan. Häromdagen bad jag Micke att gå och köpa rulltårta och sedan åt jag upp precis hela själv, samma kväll.

Ankan

torsdag, februari 3rd, 2011

Främlingar på stan har börjat kommentera min graviditet. Först var det en jättetrevlig busschaufför som log och sa godmorgon! åt alla som steg på. Hon tittade på min mage och tillade hoppas att du hittar en bra plats. Jag blev glad, men lite ställd. Är inte van att småprata med busschaufförer mitt i morgonrusningen.

Idag var det en hurtig tant som dök upp bakom mig och sa det är fint att se när du vaggar fram, men ta det försiktigt. Sedan gick hon om mig i blixtfart. Okej, det är officiellt – jag vaggar. Jag är en anka. Kvack, kvack. Men jag bjuder på det.