Posts Tagged vecka 13

Plötsligt händer det

söndag, augusti 22nd, 2010

Vecka 13 Jag provade min festblåsa från nyårsafton 2009/2010 och oj vad magen syntes mycket. Det känns lite ovant, men himla fint. Det är ju ett tecken på att bebisen växer och är glad.

Igår köpte jag mina första mammakläder; ett par jeans som känns som mjukisbyxor, en svart bekväm klänning och en vid blus. Jag kan fortfarande ha mina vanliga jeans, men de känns så obekväma att jag helst låter bli att knäppa dem helt.

PS: Efter en tur i precis alla affärer i Uppsala och nästan alla affärer i Stockholm så har jag äntligen hittat min bröllopsklänning! Den är inte glansig och sådär som man tänker sig, men den är jag och det är det viktigaste.

Många frågetecken

söndag, augusti 22nd, 2010

Vissa sociala sammankomster väcker lite tankar som berör mitt tillstånd. Att vara gravid är himla skönt på så vis att jag inte behöver förklara varför jag inte dricker alkohol eller varför jag inte vill följa med ut och dansa på nattklubb. Äntligen har jag en befogad ursäkt och jag slipper bli ifrågasatt. Samtidigt väcker mitt tillstånd många spontana reaktioner från omgivningen. Det förväntas att jag ska älska att prata om hur jag mår, om det var planerat, om hur Micke tar det (wtf?), om barnuppfostran osv. Och jag får genast höra berättelser om äckliga, skrikiga barn och om mardrömsgraviditeter med illamående som aldrig tar slut. Men det hör väl till, det och att bli klappad på magen av främmande personer.

Sushi

lördag, augusti 21st, 2010

I natt drömde jag att jag åt gravad lax. Det kändes som det godaste jag någonsin ätit, men eftersom det kan finnas bakterier i laxen måste man avstå nu när man är gravid. I vaket tillstånd är sushi det jag är allra mest sugen på, särskilt den där med lax på toppen. Och ingefäran såklart, åh, ingefäran!

Innan sömnen

onsdag, augusti 18th, 2010

Jag är så himla tacksam. Precis varje dag är jag tacksam över att det finns ett litet tickande hjärta. Jag älskar att vara gravid.

Ibland önskar man bara att kroppen och psyket kunde återgå lite till det mer normala så att det blev som vanligt igen. Jag trodde att jag skulle bli ett pms-monster som gravid, men det blev jag inte som tur är. Fast jag är inte riktigt den person som jag skulle vilja vara, och känslan av otillräcklighet tar över.  Inuti är jag världens bästa och bär på värsta häftiga filmupplevelsen, men det känns som att jag bara lyckas förmedla ett kornigt svartvitt fotografi till omgivningen. Det har jag dåligt samvete över, varje dag.

Weleda havandeskapsolja

onsdag, augusti 18th, 2010

Jag har läst att det kan kännas skönt att smörja in magen med något mjukt när den växer och huden tänjs ut. Det där med bristningar kan man nog inte styra över för det verkar ha med hormoner att göra, men jag tänker att man i alla fall kan försöka att vara kompis med magen och vara lite extra snäll mot den. Jag började med det igår.

”Oj, så här stor mage har du aldrig haft tidigare” säger Micke lite då och då. Jag tycker att det känns himla mysigt. När magen blivit ännu större, sådär att man kan tänka sig att det bor en bebis där,  så tänker jag att Micke kan få vara med och smörja in den.

Den där om att min mage blir allas mage

tisdag, augusti 17th, 2010

Idag hände det för första gången: En person tog på min mage! Och då har jag ändå inte någon riktig bebismage ännu. Jag bävar lite för hur det kommer bli framöver. På ett sätt är det lite mysigt, för de tänker inte ”nu tar jag på Jennys mage” utan mer ”hej lilla bebis”, men ändå. Jag vill inte bli allmängods.

PS: Jag har fortfarande inte hittat någon bröllopsklänning. Jag har börjat drömma om det på nätterna och sen vaknar jag stressad.