Posts Tagged ultraljud

Ultraljudet

tisdag, oktober 5th, 2010
Vecka 20

Jag ville aldrig att det skulle ta slut, ultraljudet. Jag hade kunnat titta på lilla bebisens rörelser hur länge som helst. Den sprattlade, vände på sig, viftade med handen. Lilla söta bebis.

Barnmorskan gick igenom varje del på bebisen, allting såg bra ut. Och vi fick se hur hjärtat slog. Det var bland det finaste. Sedan hade jag gått en vecka längre än jag trott, så jag var plötsligt i v. 19+4 (v. 20) i stället för i v. 18+4 (v. 19). Dagen för beräknad födsel är nu 22 februari 2011.

Vi fick veta lite mer om vem det är som bor där inne, men jag tänker inte skriva någonting här för det finns personer i min omgivning som inte vill veta om det är en han eller en hon. Det spelar ju ingen roll alls. Jag var bara så nyfiken och ville veta allt som gick att få veta om bebisen. Fast beskedet underlättade inte riktigt våra namndiskussioner, även om man skulle kunnat tro det.

Lite som julafton

onsdag, september 29th, 2010

På fredag kl. 8.00 är det dags för ultraljud! Det är så himla stort. Vi kommer att få se lilla bebisen och vi kommer få med oss bilder hem. Kanske får vi till och med veta om det är en han eller en hon. Det spelar ju ingen roll egentligen, men jag vill veta allt som finns att veta om den lilla krumeluren.

Samtidigt är jag lite rädd också. Tänk om något är fel. Vad gör vi då? Hur åker man och gifter sig efter ett sådant besked? Hur fortsätter man ens att andas? Jag vet inte. Samtidigt så växer ju magen så det knakar, och det är bara dumt att oroa sig i onödan.

Annars då? Min navel har börjat bli en sådan där utåtnavel, den som innan var så insjunken. Det är lite häftigt. Jag börjar få en ljusbrun rand mitt på magen. Och så har jag nästan gått upp två storlekar när det gäller BH. Inte i omkrets dock, vilket känns lite bra på ett halvtöntigt sätt. Jag har blivit lite piggare nu också, både i ögonen och i kroppen, och det känns jätteskönt. Det enda lite negativa är att nedre delen av ryggen har börjat säga ifrån.

Men åh, vad jag längtar efter ultraljudet. Det är så magiskt, lite som julafton fast liksom mycket större.