Mitt lilla barn » bil

Posts Tagged bil

Sommar i Uppsala

måndag, juli 2nd, 2012

Det har hänt mycket på senaste tiden. Hjalmar har börjat gå, lite frankensteinstuk, men ändock tar han sig fram på sina små knubbiga ben. Han har lärt sig klättra ner från soffan själv, och kan härma nästan alla djuren i sin bondgård.

Övrigt på hemmafronten är att vi har köpt bil. Vi har beslutat sedan länge att det var dags att skaffa bil när Jenny tagit körkort, och nu efter halkbanan tyckte vi att det kändes tillräckligt nära. Efter ett par sökningar på bytbil.com hittade vi ett antal intressanta objekt, men framför allt intressanta bilhandlare. Under en dag besökte vi tre bilhandlare, men bestämde oss snabbt för vad vi ville ha.

Jenny och Hjalmar har köpt bil

I lördags kväll tog vi en tur till Wiks Slott vid mälaren. Där spatserade vi runt och njöt av utsikten och miljön i ett underbart sommaruppland. Vi hade aldrig tagit oss dit med buss, men med bilen tog det bara ~30 minuter att köra.

Äntligen parkering

Idag har vi äntligen fått parkering på baksidan av huset, så vi slipper åka iväg till skolan för att leta plats, eller fickparkera på någon gata i närheten. Nu kan vi gå ner runt knuten och hoppa direkt i bilen, utan att det blir ett stort projekt att köra fram den.

Jag har varit väldigt tudelad angående bilköpet, som en motståndare till all sorts motortrafik. Jag tycker att bilar låter illa, luktar illa och förstör miljön. Om jag fick bestämma skulle vi förbjuda all privatbilism inom våra fem största städer. Men sen har vi den praktiska biten.

I lördags förmiddag åkte vi till Gränby centrum. Om vi inte hade haft bil, hade vi inte kommit iväg eftersom det regnade. Det är ett stort motstånd att stå i busshållplatser i spöregn. Men sen är Gränby centrum också besvärligt att ta sig till med buss, och det tar ~1 timme i varje ände. Det är väldigt långt tid i Hjalmar-tid. Nu körde vi istället dit på 8 minuter. Vi kunde gå där inne tills Hjalmar var trött på det och sedan komma hem igen på 8 minuter, istället för 1 timme. Det är väldigt praktiskt.

Onsdag till Fredag hade vi besök av mina föräldrar. Det var kul att de ville komma upp och vi hade faktiskt tur med vädret. Vi tog tillfället i akt och åkte till Österbybruk som vi trodde var Örbyhus Slott, tills far frågade en månglare var slottet låg. Österbybruk var ju trevligt, men vi åkte vidare till Örbyhus Slott, eftersom det var den tilltänkta destinationen. Det var inte alls lika trevligt, vilket kändes rätt att vi hade kört fel från början. Körde fel och kom rätt.

Jag fick en tidig 30-årspresent, en PS Vita, som är en bärbar konsol från Sony. Jag har sneglat på en tidigare, men tänkt vänta tills priset sjunker. Igår söndag laddade jag den med spelet Metal Gear Solid HD Collection och drog ner på stan för att få sitta ifred på ett kafé, som jag gör varje söndag. Det var kul och det är en imponerande maskin. Det skall bli ännu roligare att se vad det kommer för spel till den framöver.

Strykjärn fick jag också! Äntligen! Jag har inte kunnat ha skjortor de senaste månaderna för mitt gamla strykjärn förstörde skjortorna fullständigt. Tror att det har rostat inuti, så det kommer ut ett slags rostrött pulver som lämnar fläckar och redan förstört en fd. vit skjorta för mig. Nu kan jag äntligen stryka igen. Hurra!

Hjalmar med sin bil

söndag, april 15th, 2012

image

Körlektion nr 2

tisdag, september 6th, 2011

Att ta körkort är ett riktigt stort projekt för mig. Jag undrar lite vad jag har gett mig in i och hoppas att jag är tillräckligt disciplinerad för att slutföra det hela. Men vi kan i alla fall säga som så att det går framåt.

Jag har nu kört bil i  50 km/h, det ni! Jag har även fått stanna vid ett rödljus och svängt till höger. Jag har alltså kört på en riktig väg, med andra riktiga bilar. Helt galet. Jag trodde att läraren hade blandat ihop mig med någon annan när han plötsligt stannade och sa att ”ja, nu kan du få köra”. Men tydligen håller man inte till på parkeringsplatser i typ fem lektioner utan man kastas ut i vansinnet direkt. Lyckligtvis fick jag inte motorstopp en enda gång idag, till skillnad från förra gången då det skedde flera gånger.

Så det går framåt, som sagt, kanske nästan lite för fort. För i den här takten så ska vi säkert köra motorväg nästa gång och då måste jag nog säga ifrån.

Körkort

lördag, september 3rd, 2011

När jag var yngre så hade jag bestämt mig för att aldrig ta körkort. Avgaser är dåligt för miljön, punkt slut. Dessutom har vi aldrig haft bil i familjen, så jag vet att man klarar sig alldeles utmärkt med hjälp av kollektivtrafik. Och att betala en hutlös summa för ett körkort om jag ändå aldrig har tänkt köpa någon bil kändes onödigt.

På senare tid har jag omvärderat det hela. Det är faktiskt bra att ha körkort. Jag behöver det i jobbet, det är praktiskt när man flyttar eller storhandlar, och det är en frihet att kunna hyra bil på semestern. Förmodligen kommer vi köpa en bil så småningom, men varken jag eller Micke kommer använda den i onödan så att säga. Risken är snarare att den blir stående och att det slutar med att den bara kostar en massa pengar. Men jag skulle vilja smaka på friheten som kommer med att kunna köra vart man vill när man vill.

Förra veckan satt jag bakom ratten för första gången. Det var enormt svårt alltihop, men samtidigt så himla roligt. Jag längtar redan till nästa lektion!

Bebisfirande med kollegorna

lördag, april 9th, 2011

Igår följde jag och Hjalmar med mina arbetskollegor hem till Sofia och hennes son, som är ca en månad äldre än Hjalmar. Vi bjöds på kaffe, cheesecake och brownies – allt mycket gott! – och Sofia öppnade paket. Efter påsk någon gång så är det min tur att ha mottagning här hemma. Himla tur att man har så fina kollegor att man mer än gärna bjuder hem dem till sig. Jag saknar inte stressen med jobbet, men jag saknar verkligen människorna, sammanhanget och diskussionerna.

Hjalmar sov sig återigen igenom hela kalaset, förmodligen för att allt sorl i bakgrunden gör honom avslappnad. På vägen dit i bilen var han däremot allt annat än lugn; han skrek sig igenom större delen av bilfärden. Jag har aldrig låtit honom skrika så länge utan att ta upp honom, så ett tag var det riktigt jobbigt för mig. Han lugnade sig så småningom, men var alldeles varm av ansträngning när vi var framme. På tillbakavägen gick det bättre. Då hade han liksom fattat grejen med bilåkning och att det faktiskt är rätt soft.