Mikael

Mikael Män är fullständigt besatta av skapande. Vi snickrar, bygger, meckar med bilar eller skriver kod. Det är speciellt att skapa något som kommer finnas kvar. Vi blir fascinerade när bilen startar och går utan att den skapande handen längre behöver göra något, eller när vi exekverar vår kod och släpper lös den på Internet där den hittar på saker vi själva inte kunnat drömma om. Grunden till denna besatthet av skapande är vår oförmåga att göra liv.

Jag började drömma om ett barn för flera år sedan. Kontextet var möjligheten att skapa något som är bättre än jag själv. Det blir en ny version av jag, där allting är lite bättre. Det kommer också från fantasin om att kunna åka tillbaka 20 år i tiden och försäkra mig om att allting kommer att bli bra. En vacker dag om tjugo år är det en annan version av jag som står och tänker att det blev ganska bra.

Men nu skall vi inte förhasta oss, för detta är en resa som bara börjat. Det är en resa som inte skall köras för fort, för den kommer flyga förbi ändå. Nej, låt oss stanna vid varje rastplats och njuta av naturen.