Så här trött var Hjalmar förra veckan, på väg hem från jullunchen på jobbet. Han fick träffa Sofias William och de klarade av att hålla sig vid gott mod med hjälp av en majskrok eller tio, sådär. Folk på mitt jobb är väldigt barnkära så Hjalmar hann nästan aldrig bli ynklig, för alla busade med honom hela tiden.

I natt vaknade vi av en gråtandes Hjalmar och så hittar jag honom sittades (!) i sängen, med nappen i munnen och allt. Lilla skrutten. Det märks att det händer extra mycket nu. Han backar upp till sittande flera gånger varje dag nu, trillar omkull med huvudet före för att han vågar testa lite mer, dreglar sjukt mycket pga att två nya tänder är på väg, och så pratar han jättemycket. Det är t.ex. gagaga, bababa, gaogao, ayge, papa.

Ganska ofta håller han upp en bok och tittar på en. Det tolkar jag som att han vill att man ska läsa boken och det verkar vara rätt, även om han inte alltid orkar lyssna klart. Men han förstår så mycket. Säger man att han ska spotta ut nappen, ge mig boken, tandborsten eller skeden så gör han det.



Svara