november, 2011

Min arbetsplats

onsdag, november 30th, 2011

Klicka här så kommer ni till en artikel i Uppsala Nya Tidning om socialtjänsten. När jag läser blir jag enormt frustrerad, men samtidigt motiverad till att börja jobba igen. Jag tycker att det ska bli riktigt roligt, även om jag är skeptisk till organisationen.  Framför allt drabbas vanliga medborgare av att de resurser som finns inte tillvaratas på bästa sätt.

Advent

onsdag, november 30th, 2011
Tittut Sötis Kvällsmys och gitarrspel

Hjalmar är snart 9 månader gammal. När man frågar ”var är lampan?” så tittar han på den. Han älskar allt som lyser. När man vinkar och säger ”vinkevink” så vinkar han tillbaka efter ett tag. Att härmas överlag är väldigt roligt. Han kryper inte, men är ändå tillräckligt mobil för att lyckas sprida ut sina leksaker över hela köksgolvet. Just nu är han lite svår att ha att göra med här hemma, för han skriker så fort han inte får någon uppmärksamhet, eller om han får fel uppmärksamhet (man sjunger fel sång eller ger honom fel leksak).

Det har hunnit bli advent och än så länge har jag bakat lussekatter och rullat chokladtryfflar med kaffesmak. Jag ska baka brownies med bitar av vit choklad och lite pepparkaksdeg här och var så småningom också (recept finns här), samt prova på att göra saffranskola (recept finns här). Har nämligen bjudit hit föräldragruppen på adventsfika nästa vecka, blir trevligt.

Saker jag borde låta vara undangömda

fredag, november 11th, 2011

Hjärnan väljer vad den vill komma ihåg och vad den vill glömma bort. Om jag rotar längst in i nedersta och minsta lådan, så kan jag nästan minnas hur svårt det var när Hjalmar var yttepytteliten.

  • Jag var glad om jag fått sova 2-3 timmar i sträck.
  • Han skrek och skrek och skrek oavsett vad vi gjorde.
  • Vi bar på honom precis hela tiden så att han skulle kunna somna.
  • Vi rullade vagnen fram- och tillbaka i hallen tills vi var helt utmattade, för att han skulle lära sig att somna själv.
  • Jag ammade typ fem timmar i sträck utan att han blev nöjd.
  • Kroppen var mörbultad ganska lång tid efter förlossningen.

… och säkert mycket mer.

Om jag letar ännu längre in, så kan jag minnas hur tungt det var i slutet av graviditeten.

  • Allt gjorde ont. Nu snackar vi alltså om att det gjorde ont bara att ligga ner i sängen.
  • Jag behövde hjälp med allt. Kunde knappt resa mig ur soffan själv pga smärtan.
  • Pensionärerna gick om mig på stan, trots att även de borde varit besvärade av snön och halkan.
  • Jag var konstant trött och sömnig. Tänk kraftig influensa utan feber och förkylning, så förstår ni.
  • Jag var konstant hungrig, och jag avskyr att vara hungrig.
  • Jag fick ingen sammanhängande sömn då jag var tvungen att gå på toaletten flera gånger varje natt.
  • Jag kunde bara tänka på mig själv. Micke hamnade liksom i skymundan.
  • Förlossningssmärtan var nog värre än jag föreställt mig, men så hade jag ju ingen bedövning heller. Samtidigt är det inte förlossningen som känns jobbig, utan mer slutskedet av graviditeten.

Om jag någonsin, någon gång, eventuellt får för mig att det vore mysigt med ett syskon till Hjalmar, så behöver jag veta vad jag ger mig in i. Därför skrev jag ner allt det här. Å andra sidan finns det nog ett syfte med att förtränga jobbiga saker…

Afternoon tea

torsdag, november 10th, 2011
Hjalmar i matstolen

Igår var vi hembjudna till en i min föräldragrupp. Hon bjöd på ”afternoon tea” och hade dukat upp med varma scones, minimuffins med glasyr, dumlekakor och såklart te. Det kändes riktigt lyxigt. Dessutom bodde de fint i en sekelskifteslägenhet med högt i tak och fiskbensparkett. Mysigt!

När Hjalmar vistas med andra bebisar, blir det tydligt hur lugn och eftertänksam han är. Han iakttar, pysslar med sitt och blir lite snopen när någon annan plötsligt tar hans napp, petar honom i ansiktet, eller vill leka med hans leksak. När någon bebis blir för närgången så får den sig en knuff, men annars finner han sig i det mesta. Han är väldigt kontaktsökande gentemot mig, och vill helst sitta så att han ser mig hela tiden.

Förskola

onsdag, november 9th, 2011

Förra helgen anmälde vi äntligen Hjalmar till förskola. Man fick rangordna fyra olika alternativ, och vi gick efter mysighetsfaktorn och storleken på barngrupperna. Så småningom ska vi besöka dem också för att se vad magkänslan säger när man väl är på plats.

Varje gång jag tänker på det så känner jag en enorm lättnad. Det är så skönt att ha det gjort.

Besök på BVC

tisdag, november 8th, 2011
Lek i köket Lek i vardagsrummet

Igår var det dags för vägning och mätning av Hjalmar. Jag var lite nyfiken, eftersom det hade hunnit gå två månader sedan förra besöket. Det visade sig att Hjalmar väger 9380 g och är 74,5 cm lång, vilket betyder att han har gått upp nästan 1 kg och vuxit 1,5 cm sedan sist. Jag fick se respektive kurva och han ligger högt uppe på längdkurvan, men precis över medel på viktkurvan.

Med tanke på att jag hade glömt nappen hemma (spänning i vardagen) så var jag lite orolig för hur det skulle gå, men Hjalmar skötte sig exemplariskt. Han blev bara lite ledsen när vi skulle gå och BVC-tanten tog ifrån honom måttbandet som han lekte med.

Det här var sista BVC-besöket för min del under föräldraledigheten. Nästa besök är 10 januari och då är det Micke som kommer gå dit.

Hjalmar 8 månader

tisdag, november 8th, 2011
Glad Hjamar

I söndags blev Hjalmar 8 månader. Jag vet att jag upprepar mig, men tiden går så fort! När vi var på BVC igår så såg vi en alldeles nyfödd liten bebis och jag har svårt att förstå att Hjalmar inte är sådär liten längre. För första gången kunde vi sitta på golvet och leka medan vi väntade på vår tur, och det är ju sådant de stora barnen gör.

Från att ha varit väldigt klängig och gnällig, så tycker jag mig se en positiv förändring i hans beteende nu. Förutsatt att han är mätt och belåten, så kan man faktiskt lämna rummet en kortis utan att han blir ledsen. Man kan plocka undan disken och göra i ordning här hemma utan att han skriker konstant. På bara några dagar så har han dessutom börjat prata allt mer igen (det går i vågor) och det är alltid roligt. Vi hör flera olika kombinationer av ljud som är alldeles nya, även om det mest är bababa.

Han älskar att ”tappa” leksaker från sin stol (och från vagnen, man får vara uppmärksam vid promenader), att skaka på huvudet och att smacka med munnen. Om man härmar honom, så gör han det igen och igen. Han har även börjat intressera sig för de väldigt små sakerna i vardagen. Smulor är t.ex. jätteintressanta.

Än så länge kan han varken åla eller krypa. Istället tar han sig fram genom att rulla runt i olika riktningar. Dock sitter han väldigt stadigt, och kan med viss ansträngning ta sig från sittande till magläge.

Vi har inga givna sovrutiner dagtid utan han får sova när han verkar behöva det. Oftast blir det två lite kortare sovpass på tidig förmiddag och sen eftermiddag, och ett lite längre efter lunch. Det beror helt på vad vi gör om dagarna. Ibland verkar det räcka med endast två sovpass.