Framsteg

Nästan varje gång vi har lagt Hjalmar på mage, så har han skrikit. Och eftersom vardagen till stor del handlar om att få honom att sluta skrika, har vi inte insisterat på magläget. Men så fick jag ett tips av en arbetskamrat, som hade lagt sin dotter på mage på skötbordet, så att dottern kunde titta ner på ett roligt ansikte istället för att titta ner i golvet. Och se, det har gett resultat! Äntligen accepterar han magläget, åtminstone en liten stund. Det är stort!

Sedan ett par veckor tillbaka har han även upptäckt sina fötter. Han är så vig att han lätt skulle kunna stoppa stortån i munnen. Och så griper han allt mer målmedvetet efter saker, ibland med båda händerna. Ibland behöver man inte heller ge honom en leksak, utan han plockar själv upp den från golvet där han ligger.

Jag har börjat läsa för honom och han lyssnar alltid väldigt koncentrerat, eller så försöker han också berätta en historia samtidigt. Det beror på om han är på prathumör eller inte. Att titta på bilderna är också väldigt intressant, men allra helst vill han hålla i boken och gärna gnaga lite på den också. Förutom mina pixi-böcker, läser vi Paddington och Nalle Puh för honom. Jag har påbörjat Kurt och fisken av Erlend Loe också, men det är lite för mycket text i den, tycker Hjalmar.



Svara