Bebisfirande med kollegorna

Igår följde jag och Hjalmar med mina arbetskollegor hem till Sofia och hennes son, som är ca en månad äldre än Hjalmar. Vi bjöds på kaffe, cheesecake och brownies – allt mycket gott! – och Sofia öppnade paket. Efter påsk någon gång så är det min tur att ha mottagning här hemma. Himla tur att man har så fina kollegor att man mer än gärna bjuder hem dem till sig. Jag saknar inte stressen med jobbet, men jag saknar verkligen människorna, sammanhanget och diskussionerna.

Hjalmar sov sig återigen igenom hela kalaset, förmodligen för att allt sorl i bakgrunden gör honom avslappnad. På vägen dit i bilen var han däremot allt annat än lugn; han skrek sig igenom större delen av bilfärden. Jag har aldrig låtit honom skrika så länge utan att ta upp honom, så ett tag var det riktigt jobbigt för mig. Han lugnade sig så småningom, men var alldeles varm av ansträngning när vi var framme. På tillbakavägen gick det bättre. Då hade han liksom fattat grejen med bilåkning och att det faktiskt är rätt soft.



Svara