Ingen bebis i sikte ännu, men det känns som att det närmar sig nu. Jag förstår äntligen att jag är gravid, och jag kan nästan ta in att vi kommer att vara tre personer här hemma inom typ en månad. Förra veckan var jag hos barnmorskan igen och allt ser fortfarande bra ut. Magen hade vuxit sig två cm större sedan sist och är nu 31 cm.

På föräldragruppen handlade det om amning, igen. Alla måste amma! säger de inte, men de insinuerar det precis hela tiden. Jag vill gärna göra det, men om det av någon anledning inte fungerar så tänker jag inte må dåligt över det. Det finns ju rent vatten och ersättning, samt en make som gärna går upp mitt i natten för att mata. Det var dock en psykolog där som var bra. Hon sa ungefär att ”så länge ni inte struntar i bebisen, så kommer det gå bra”. Det kändes tryggt.

I helgen hämtade vi hem barnvagnen. Den står i hallen och är fin. Vi passade på att köpa åkpåse (på rea!) och lite annat smått som gör mig lugnare. Om bebisen kommer nu så är det okej.

Annars jobbar jag jättemycket. Fast jag har slutat med att vara stressad, för det är bara onödigt.



Svara