december, 2010

Juldagsmorgon

lördag, december 25th, 2010

image

Frukost på sängen och lek med nya mobilen.

Rutinbesök på Hjärtat

onsdag, december 22nd, 2010

Mitt järnvärde ligger på 126, vilket tydligen är bra när man är gravid. Det har varit lågt innan så jag har ätit järnrik mat och kompletterat med niferex. Blodtrycket pendlar mellan att vara högt och lågt, men det kan ju ha att göra med när på dagen jag är där. Magen hade bara vuxit 1,5 cm och är nu 27,5 cm. Vet inte hur tillförlitlig mätningen är, för åtminstone min mage tenderar att vara större mot slutet av dagen än när man precis har vaknat. Men jag känner en tydlig skillnad inuti, så jag är inte ett dugg orolig. Pyret har disco i magen, särskilt om nätterna. Passade på att väga mig också, och hade gått upp 1 kg sedan sist.

Efter barnmorskebesöket var det dags för föräldragrupp. Min mage är så himla liten jämfört med de andras! Tycker att personalen kunde ha lagt mer energi på frågorna man diskuterar i grupp, för det blir lätt en lite obekväm tystnad när man inte vet vad man ska säga. Jag vill inte ventilera mina innersta tankar ”bara sådär” för folk jag bara träffat en gång innan. På så vis hade det känts bra att bli mer styrd av diskussionsfrågor – som man såklart kan gå ifrån när det faller sig naturligt.

Att komma överens

tisdag, december 21st, 2010

Jag och Micke kan kompromissa om det allra mesta, både i vardagen och när det gäller större saker som när vi flyttade från Stockholm till Uppsala. Fram tills nu har det funnits ett enda tillfälle när vi inte har kunnat komma överens, och det gäller vad granen ska ha för glitter – en mycket viktig fråga. Micke gillar silvervita girlanger och jag gillar silvertrådar som man hänger över grenarna. Ingen ger sig. Det har vi löst genom att ha dubbel glitteruppsättning, som ni ser ovan (förra årets gran). Någonting säger mig att vi inte kan lösa namnfrågan genom att göra likadant. Jag tror dock , precis som Micke, att vi kommer att hitta Bästa Namnet när lilla pyret väl har tittat ut.

Namn

torsdag, december 16th, 2010

Att uppfatta namn som något man endast använder för att identifiera personer vid tilltal och skrift är väldigt naivt. Ibland ser jag snarare namn som går runt och har människor än tvärt om. Man kan se att Maria utgör en stor del av hennes personlighet eller Klaes är precis en sån där utåtriktad spelevink. Namn som färgar och formar den som heter.

Därför är det inte så lätt. När man skall välja namn, är det något som kommer påverka personligheten. Om du kallar någon för latmask tillräckligt många gånger kommer han börja uppfatta sig som lat och troligtvis falla i lata mönster. Inte nödvändigtvis, men troligtvis. Ett namn som endast är estetiskt men utan karaktär är därför otänkbart, och det är kärnan av konflikten vi har i namnvalet.

Om man heter något som många andra också heter kommer man växa upp i en värld där man ständigt förväxlas med andra och tvingas förklara att man endast är en i mängden. Vänder man på myntet och heter fånmåne eller getöga kommer man också uppfattas som konstig, udda eller speciell vilket i sin tur blir en självuppfyllande profetia. Således söker jag ett ovanligt namn som låter vanligt och okonstlat. Det finns massvis av sådana namn, men tyvärr tillhör de idag en utdöende generation.

När en arbetsgivare tittar på ens CV är det fördelaktigt att ha ett namn som han kommer ihåg, men också när man presenterar sig skall det låta bra och inte få människor att lyfta på ögonbrynen och säga, ”Jasså du heter så. Ja det kan man ju också göra.”

Det skall vara ett namn som är lätt att säga, och att forma i huvudet på en 1-åring och därför inte för långt och inte alltför många vokaler. Jag tycker fortfarande att Mikael är svårt att uttala efter 28 år med det namnet. Det är kanske också därför jag är allergisk mot förkortningar och smeknamn, eftersom jag alltid har levt med dem. En lärare på gymnasiet som också tyckte det var svårt att uttala Mikael kallade mig istället Herr Lundin, något som fastnade.

Detta måste vi själva reda ut. Så varje namnförslag som kommer utifrån ger oss färre alternativ att välja bland. Även om det verkar svårt nu, är jag övertygad om att namnet kommer sitta som en smäck när det lilla livet kommer till världen.

Presenter

söndag, december 12th, 2010

Titta! Fint!

Mobil Elefantklocka

Jag och Försäkringskassan

tisdag, december 7th, 2010

Då var jag sjukskriven på 25 %. Nu väntar kriget mot Försäkringskassan runt hörnet.

När jag kontaktar dem i min yrkesroll så är de hur snälla och bra som helst, men privat är de mest läskiga. Samtidigt tänker jag att det är nyttigt för mig att befinna mig på ”den andra sidan” av byråkratin. Som klient är man faktiskt mycket mer än bara ett ärende som ska behandlas. Det är lätt att glömma bort det om man jobbar inom Socialtjänsten, särskilt om man jobbar inom försörjningsstöd som jag ju har gjort tidigare.

Yta

måndag, december 6th, 2010

Det här är sommaren 2009. Jag jobbade i Lund och hade börjat känna mig som en löpare, för jag sprang ungefär 7 km varannan dag oavsett om det var helg eller mitt i veckan. Micke var kvar i Uppsala och saknaden i kombination med träningen gjorde att jag inte var sugen på socker alls.

Nu är jag höggravid och känner mig lite som en valross. På grund av ryggen har jag inte kunnat träna eller ens använda min kropp som jag brukar (promenera, cykla, osv). Men den här bilden, tagen inne på H&M med en mobilkamera, är min målbild. Efter graviditeten vill jag se ut så här igen. Och jag vill känna mig lika stark och frisk som jag gjorde då.

Aha!

söndag, december 5th, 2010

Nu vet jag hur en sammandragning känns. Det slog mig idag när jag fick ansiktsbehandling, att oj, det här är nog en sammandragning! Sedan dess har jag haft säkert tio stycken till. Det är livmodern som övar sig inför förlossningen. Det gör inte ont alls, men det känns lite speciellt, och så blir magen alldeles hård. Min är normalt sett redan rätt hård och utspänd, men det här är på ett lite annat sätt.

Överlag har Pyret varit ovanligt livlig hela dagen, men jag hoppas få sova lite snart. Borde inte bebisen också vara trött efter en händelserik dag?

Första föräldragruppsträffen

torsdag, december 2nd, 2010

Idag var jag hos min barnmorska på Hjärtat. Pyrets hjärtslag lät fortfarande bra och min mage hade vuxit sedan förra gången, så nu var den 26 cm. Min mage är fortfarande liten och ligger under medelkurvan, fast det spelar ju inte så stor roll. Jag passade på att väga mig också för första gången sedan inskrivningen, och kunde konstatera att jag hade gått upp 7 kilo sedan dess. Jag tror att det är ganska normalt, och tänker att det mesta nog är bebisen och bysten för i övrigt ser jag ganska mycket ut som vanligt.

Sedan var det dags för första föräldragruppsträffen. Vi började med att fika och fick lära känna varandra en smula, och sedan pratade barnmorskan om förlossningen. Nästa gång ska hon prata om smärtlindring och komplikationer. Det var förvånansvärt informativt och givande på alla sätt. Jag tror att det kan finnas fina människor där. Hade dock önskat att jag fått dela upplevelsen med Micke.

I helgen hade vi finbesök av Lina. Hon gav oss alldeles förtjusande presenter till barnrummet som jag ska fotografera och visa här sedan.