Jenny och krämporna

För en dryg månad sedan slutade jag promenera i mina kängor med pytteliten klack. Jag hade börjat få lite känningar i ryggen och ville inte förvärra det. För ett par veckor sedan slutade jag promenera överhuvudtaget, nästan i alla fall. En gång tänkte jag mig inte för och gick hem från jobbet i ca 30 minuter. När jag kom fram var jag helt slut och hade jätteont i ryggen. Nu har jag börjat inse att jag dessutom inte kan gå lika snabbt som jag brukar, vilket innebär att jag inte får upp ångan lika lätt och därför fryser mycket mer. Ibland går värken ner i benet och då kan jag inte stödja mig ordentligt på det, som när jag tar på mig vänsterskon till exempel. Vi får nog flytta ut en pall i hallen. I helgen så haltade jag till och med efter en tur på stan. Inte bra.

Micke tycker att jag ska ringa till barnmorskan, men om det är foglossning så finns det ändå ingen hjälp att få. Dessutom riskerar jag att bli sjukskriven och det har jag inte tid med. Min plan är att avvakta till 2 december när jag ändå ska dit på uppföljning och därefter föräldragrupp.

För att go all in så har jag även upplevt halsbränna för första gången i mitt liv, samt vaknat med sendrag i vaden. Aj aj. Dessutom har jag börjat vakna vid 02 eller 03 utan att kunna somna om igen, så jag är en zombie på jobbet.

Jag älskar att vara gravid och jag har verkligen en drömgraviditet på alla sätt, men ibland måste man få klaga lite också. Det där med ryggen känns jobbigast, för jag är så ovan vid att ha ont och att inte kunna promenera snabbt och länge. Jag har dock kommit igång med träningen igen och det känns bra. Nu: dags att sova.



Svara