Besök på Hjärtat

I onsdags var det dags för en rutinkoll hos barnmorskan. Hon mätte min mage, kontrollerade blodtryck, blodsocker och järnvärdet. Allt såg bra ut, fast om järnvärdet sjunker ytterligare så blir det inte roligt alls. Därför rekommenderade hon mig att äta extra tabletter för det. Min mage var 22 cm. Man mäter inte omkretsen, som jag trodde, utan uppifrån och ner. Jag var inte så stor, utan hamnade i det lägsta spannet på ”normalkurvan”. Jag fick lyssna på bebisens hjärtslag också. Det var det bästa. Det lät starkt och snabbt. Dunk dunk dunk.

Bebisen har börjat sparka inåt och liksom nedåt ibland. Det känns lite obehagligt, sådär att man måste byta position och hoppas att bebisen också flyttar på sig. De bästa sparkarna landar runt naveln, då känns det bara mysigt. Jag har tänkt på hur tomt det kommer att kännas i magen sedan, och vill nästan jämt bära runt på pyret inuti mig.

2 december är det dags för första föräldragruppsmötet. Hoppas att det finns någon fin människa där som jag kan hänga med sen.



Svara