oktober, 2010

Lougna daj!

söndag, oktober 31st, 2010

Igår åkte vi till IKEA för att köpa spjälsäng, skötbord (byrå med tillhörande skötbord på toppen), lite annat till bebisen och så värmeljus såklart. På ett sätt känns det ganska tidigt att köpa sådana saker. Det är ändå nästan fyra månader till 22 februari. Jag har inte ens inhandlat något klädesplagg till pyret ännu, trots att det finns massor av fina saker i affärerna. Samtidigt är det inte så många löner kvar, och så är det ju jul och nyår och då vill man kunna lyxa till det lite (julgran är ett måste). Nästa stora inköp blir vagn, och då måste man komma ihåg att det är leveranstid på flera veckor. Min slutsats är att vi nog är ute i alldeles lagom god tid.

Väl hemma vill jag packa upp allting direkt, trots att möblerna bara kommer att stå och damma i ett par månader. Helst skulle jag vilja lägga i madrassen och bädda med filtar och grejer, men jag tror inte att det är någon bra idé. Samtidigt är det tråkigt med kartonger.

Jag behöver lära mig att ta det lite lugnt, på flera plan. Jag kan till exempel inte gå lika fort som tidigare för min rygg gör ont. Jag kan inte böja mig snabbt åt olika håll, som när man knyter skorna. Det börjar bli tungt att resa sig från soffan. Jag börjar, kort och gott, bli otymplig. Micke har sagt det tidigare, men nu säger även min kropp ifrån. Det är dags att ta det lite lugnt.

Ensam

fredag, oktober 22nd, 2010

Micke är i Spanien med sina arbetskamrater och jag är kvar här hemma. Han åkte kl. 03.50 i morse och kommer hem igen sent söndag kväll. Jag är inte bra på att vara själv, märker jag. Det är ganska konstigt egentligen, eftersom jag är ensambarn. Jag var ju alltid själv innan. Ensamtid var det viktigaste i världen och jag fick massor gjort. Nu känns det mest bara otryggt och läskigt. Jag bävar inför att gå och lägga mig. Känner mig dessutom febrig och lagom förkyld.

Men imorgon kommer Malena hit. Det blir roligt! Och på söndag kanske jag går och jobbar lite om jag får tråkigt, eftersom jag var hemma sjuk idag.

Höstväskan

onsdag, oktober 13th, 2010

Med en liten bebis i magen kan man komma på alla möjliga anledningar till att skämma bort sig. Idag hämtade jag ut min nya väska från Kiis webshop. Den är så fin, så fin och kommer helt lägligt, för en av mina andra favoritväskor har precis gått sönder.

Bebisens sparkar känns allt mer tydligt och jag hoppas att Micke snart kan känna dem. Det känns både mysigt och lite läskigt att verkligen känna hur någon lever inuti mig.

Jag har gift mig med den bästa som finns

tisdag, oktober 12th, 2010

Första riktiga hälsningen från bebisen

fredag, oktober 8th, 2010

I samband med ultraljudet så fick jag veta att jag har moderkakan i framvägg. Det betyder att bebisens rörelser dämpas, så att jag inte känner dem lika lätt som när moderkakan är bakom bebisen.

Sedan vecka 18 kanske, så har jag känt något som kan liknas vid ryckningar i magen. Lite som när ögonlocket rycker och har sig ibland. Micke skojade bort det och sen tänkte jag inte mer på det. Men nu har jag läst att det kan kännas så när bebisen rör sig. Och igår när jag skulle sova så fick jag flera mjuka men bestämda buffar som inte kunde vara något annat än bebisen. Idag såg jag till och med magen röra lite på sig i samband med att jag kände fladder i magen. Det är så spännande, det här!

Ultraljudet

tisdag, oktober 5th, 2010
Vecka 20

Jag ville aldrig att det skulle ta slut, ultraljudet. Jag hade kunnat titta på lilla bebisens rörelser hur länge som helst. Den sprattlade, vände på sig, viftade med handen. Lilla söta bebis.

Barnmorskan gick igenom varje del på bebisen, allting såg bra ut. Och vi fick se hur hjärtat slog. Det var bland det finaste. Sedan hade jag gått en vecka längre än jag trott, så jag var plötsligt i v. 19+4 (v. 20) i stället för i v. 18+4 (v. 19). Dagen för beräknad födsel är nu 22 februari 2011.

Vi fick veta lite mer om vem det är som bor där inne, men jag tänker inte skriva någonting här för det finns personer i min omgivning som inte vill veta om det är en han eller en hon. Det spelar ju ingen roll alls. Jag var bara så nyfiken och ville veta allt som gick att få veta om bebisen. Fast beskedet underlättade inte riktigt våra namndiskussioner, även om man skulle kunnat tro det.