Innan sömnen

Jag är så himla tacksam. Precis varje dag är jag tacksam över att det finns ett litet tickande hjärta. Jag älskar att vara gravid.

Ibland önskar man bara att kroppen och psyket kunde återgå lite till det mer normala så att det blev som vanligt igen. Jag trodde att jag skulle bli ett pms-monster som gravid, men det blev jag inte som tur är. Fast jag är inte riktigt den person som jag skulle vilja vara, och känslan av otillräcklighet tar över.  Inuti är jag världens bästa och bär på värsta häftiga filmupplevelsen, men det känns som att jag bara lyckas förmedla ett kornigt svartvitt fotografi till omgivningen. Det har jag dåligt samvete över, varje dag.



Svara