Äntligen är jag i vecka 12 och äntligen känns det bra att berätta den stora nyheten för omgivningen. På två dagar har jag fått två vänner att börja gråta av glädje för min och vår skull. Tänk vad fint alltså!

Så nu vet familj (Mickes föräldrar får veta på hans mammas 60-årsdag till helgen), vänner och arbetsplats. Fast att skriva ut det på facebook känns lite för bra. Det är lite som att börja köpa bebiskläder och sådant; det väntar jag helst med tills efter ultraljudet så att man vet att allt är okej.



Svara