Det där med mat

På jobbet brukar de skoja om storleken på mina portioner. Jag fyller en hel tallrik med mat och vips, så är det borta. Inte syns det på mig heller. Jag gillar mat och jag är nästan alltid lite hungrig, oavsett om jag åt nyss eller för flera timmar sedan.

Nu är det dock lite besvärligare, det där med mat. Den vanligaste meningen jag säger här hemma är nog fortfarande Micke, jag är hungrig, men nu är skillnaden den att jag får kväljningskänslor av viss mat. Det är lite som när man förätit sig på något, trots att jag inte ätit så mycket av det. Jag är således ganska kinkig med maten nu. Ett tag var det bara majskolvar som gällde, nu gillar jag pannkakor och thaimat, och igår var jag tvungen att koka makaroner med ketchup innan jag gick och lade mig.

Ibland är jag dessutom hungrig samtidigt som jag mår lite illa. Det är ingen bra kombination. Lösningen är att äta något friskt, som vattenmelon, gurka eller piggelin. Åh, jag blir så trött på mig själv. Det enda jag tänker på är mat, hela tiden. När åt jag senast? Jag blir nog hungrig snart. Nu är jag hungrig! Vad behöver kroppen (typ järn, omega 3, kalcium)? Vad är jag sugen på? Vad är äckligt? Det är tur att kära Micke äter det mesta utan att protestera.



Svara