Det största som hänt den här veckan är att Hjalmar har börjat resa sig mot saker som soffan, soffbordet, sängen och liknande. Han har dock inte kommit på hur man sätter sig ner igen eller hur man förflyttar sig sidledes.
Matningarna har varit något av en kamp den sista tiden, vilket Micke kan intyga. Hjalmar vägrar att bli matad med sked nu och bryter totalt ihop om han inte får som han vill. Eller så kastar han demonstrativt mat omkring sig. Nu äter han således det mesta med händerna och jag försöker lära honom äta själv med sked. Det går ganska bra.
När man sjunger imse vimse spindel så visar han hur spindeln klättrar med tumme och pekfinger, och när man sjunger blinka lilla stjärna så öppnar och stänger han händerna. Vi tror att han kan säga ”lampa” och ”anka”, och också mena var han säger, men vi är inte helt säkra. Om jag frågar om han kan säga ”mamma” så säger han alltid ”pa-pa”.
Om Hjalmar inte får som han vill så skjuter han fram underläppen. Ibland gör han det bara för att markera, men oftast utvecklas det till krokodiltårar. De senaste kvällarna har han haft svårt att somna. Han gråter och gnäller om vartannat, och när man tror att han sover så tar det fart igen. Vi har ibland fått gå och göra välling för att han ska komma till ro.
Och det allra bästa Hjalmar vet är sina röda skor. Inför varje promenad är han mycket angelägen om att vi inte glömmer dem. Passar man sig inte så får man en sko i ansiktet.
